Mannen som förändrade ett landskap



Paul Weigl heter mannen som förändrade ett landskap. När han kom till Enhörna på 90-talet fick han en vision av att skapa ett körsbärsland. Idag kan enhörnaborna glädjas åt uppvuxna körsbärsträd längs gator och gångvägar och framför allt på Gillberga kulle.


På våren, några veckor efter att körsbärsträden blommat i Kungsträdgården, är det dags för blomning i Enhörna. Något som inte bara enhörnabor njuter av utan också lockar besökare från trakten runt omkring. Paul är en visionär och tusenkonstnär som ägnat en stor del av sitt liv att göra Enhörna till ett körsbärsland.


Susanne Weigl är dotter till Paul och uppvuxen med träden. När hon var barn hade föräldrarna handelsträdgård i Enhörna men hon har inte gått i deras fotspår. – Nej, jag jobbar på Scania, skrattar hon.

Självklart är hon präglad av sin energiska pappa som fortfarande, trots att han snart fyller 89 och har ett nyopererat knä, dagligen tar en tur till Körsbärslunden på Gillberga kulle och tittar till sina skyddslingar. – Jag är stolt över honom. Det här är hans oas, han fikar här varje dag klockan elva. Här ser han till att det finns gångstigar och att träden får den omvårdnad de behöver. För många enhörnabor är Gillberga kulle ett självklart utflyktsmål eller ingår i en daglig promenadrunda. Pappa är en tusenkonstnär som kan och gör allt. Det han inte vet tar han reda på.

När Susannes mamma dog bildade Paul Enhörna trädvårdsförening. Medlemmarna hjälper till i Körsbärslunden och några får utlopp för sina specialintressen genom den. – En man gillar fåglar till exempel och han ser på olika sätt till att de trivs här uppe, säger Susanne.

Håkan Degerstedt brukar hjälpa Paul med tyngre saker som kräver maskiner. – Han säger vad jag ska göra och så gör jag det, säger Håkan.

Även om flera personer är djupt engagerade i Trädvårdsföreningen efterlyser Susanne och Håkan fler och yngre krafter. – Det finns alltid något att göra, säger Susanne. Vi stängslar för att slippa bock och älg, utemöblerna ska underhållas och nya träd ska planteras och skötas om. Hjälp med att göra en hemsida och sköta sociala medier behövs också. Man kan hjälpa till i den utsträckning man hinner. Kommunen äger marken på Gillberga kulle och föreningen har inget egentligt ansvar för att ta hand om platsen. Ingen har betalt för att sköta om dem utan allt sker på volontärbasis. – Pappa har en fantastisk förmåga att föreställa sig hur en plats kan komma att se ut tiotals år fram i tiden, det var väl det som fick honom att börja plantera en gång i världen. Den förmågan har jag inte ärvt. Men självklart vill jag att den här platsen ska fortsätta att leva och vara till för enhörnaborna, och även att den ska utvecklas. Det är så fantastiskt när träden blommar, men jag är också väldigt förtjust i den korta tid på hösten då trädens löv gulnar, strax innan de faller. Det är en magnifik syn. En uppskattad tradition är juldagens ”Julglimmer” som just hållits för 19 gången. Då hänger Paul upp 500 egenhändigt producerade lyktor i träden och tänder lika många marschaller. En stor brasa tänds och enhörnaborna vallfärdar dit. – Han ordnade också ett ”minijulglimmer” för Friluftsfrämjandet tidigare i december, som var mycket uppskattat, säger Susanne. Och ibland håller familjer barnkalas här uppe, eller har picknickar. Under pandemin var det väldigt populärt att mötas här.


Text och foto: Ylva Liljeholm