MT/Måsens chefredaktör Anna Löfving skriver:

Information om hur ”tiggarna reste sig i Mariefred”

Efter all uppmärksamhet som vårt projekt ”I Mariefred har tiggarna rest sig upp” fått den senaste
tiden – senast i söndagens ledare i Dagens Nyheter – vill jag skriva en artikel och berätta hur den
enkla metod vi arbetat fram ser ut. Många människor från hela Sverige hör av sig med frågor och
egna idéer och i fortsättningen kommer de att hänvisas till MT/Måsens hemsida, där denna text
ska finnas tillgänglig för alla.

Projektet började för ungefär ett år sedan med en omtanke och en oro för de människor som
kommit från Rumänien till Mariefred för att tigga. Vi såg hur de frös och var hungriga, att de inte
hade någonstans att bo och vi visste lika lite som alla andra om pengarna i deras mugg egentligen
var till någon nytta. Vi kände också en stor frustation för att inget gjordes för dem, för att också
Sverige blivit ett land där människor tigger på gatorna, där människor inte längre behandlas med
värdighet. Det är lika fel var det än sker på jorden, men kontrasterna i Mariefred – mellan det
oerhört ljusa och vackra och det allra mörkaste som finns i Europa (romernas situation) – blev för
stora. Något måste göras!

Efter samtal, via tolk, med några av dem förstod vi att de alla kommer från samma by utanför
Bukarest, nämligen Crovu. De berättade om sina hemförhållanden och varför de såg som enda
utväg att lämna barn och gamla föräldrar för att försöka få ihop pengar här. Ett socialbidrag i
Rumänien, vilket är deras enda möjlighet till försörjning eftersom det inte finns några jobb för dem,
är ca 50 kr/dag för en hel familj.  En normal ”tiggarlön” i Sverige är ca 200 kr/dag, så beslutet att
åka hit är ganska självklart.

Under hösten skrev vi en del i vår tidning om sådant som gjordes för att hjälpa dem. Vi försökte
också hitta boendemöjligheter för dem och i mars gjorde vi, tillsammans med Pingstkyrkan i
Strängnäs, ett besök i deras by. Vi kunde då själva konstatera vilken fruktansvärd misär de lever i.
Rumänien är medlem i EU och har de senaste åren gjort en del för den romska gruppen – jämfört
med länder utanför EU – men ändå står de långt utanför den relativa trygghet som övriga rumäner
har. Det går att läsa i MT/Måsen från i våras om vår resa till byn Crovu och om våra intryck
därifrån.

Väl tillbaka i Mariefred beslöt vi att bilda en grupp för att försöka hjälpa just de personer som tagit
sig hit. Gruppen romer från Crovu, för att inte prata om hela Rumänien och hela Europa, är förstås
egentligen mycket större, men man måste börja någonstans. Bara i resten av Strängnäs kommun,
som Mariefred tillhör, finns ca 40 ytterligare EU-migranter från just Crovu. Efter vårt besök i byn
förstod vi att så gott som hela den romska delen av Crovu, det vill säga den allra fattigaste
delen, är representerad i just Strängnäs. En ”tiggare” här har i regel 10 familjemedlemmar där
hemma att försörja. Det betyder 400 romer, vilket är precis så stor som gruppen är. I hela Crovu
bor omkring 2 000 personer. Kan vi hjälpa dem alla, kan vi alltså hjälpa hela byn.
Det är dock ett för stort projekt för vår lilla grupp i Mariefred. Vi arbetar alla heltid med andra saker
och kan inte ägna mer tid åt det här än vi gör. Vi koncentrerar oss därför på den lilla grupp som
finns just i Mariefred och som består av sex personer. Att det blivit just det antalet beror på att det
är antalet ”tiggarplatser” som finns i Mariefred. Ett par affärer, en restaurang, systembolaget –
sedan är det fullt.

Det första vi gjorde var att starta en Facebookgrupp som vi kallade ”Jobb till EU-migranter i
Mariefred”. Till den gruppen bjöd vi inte in människor för att diskutera projektets vara eller inte vara
– det finns andra platser att göra det på – utan för att presentera romerna och boka in dem för olika
jobb.
Jobb för EU-migranterna kan bestå av många olika saker. De kan ingen svenska, ofta ingen
engelska, de har sällan körkort och aldrig bil, men de är snabba, smarta, starka, trevliga, positiva
och mycket arbetsvilliga. Snart började förslagen strömma in. Det kunde handla om enklare
trädgårdsarbeten, städning, målning eller snickerijobb. Flytthjälp och hjälp med att rensa förråd,
städa bilar och gå ut med hundar var andra förslag. Det finns inga regler eller lagar för vad jobben
kan innebära utan det är bara sunt förnuft och naturligtvis en diskussion med EU-migranten själv
som gäller.

Lönen till dem är också något man själv, tillsammans med romen, bestämmer. Vår
rekommendation är 75 kronor/timma. Att vi säger den summan beror på att den rekommenderade
lägstalönen för en outbildad person över 18 år i Sverige är ungefär den. Många betalar 100 kronor
i timman eller mer, andra betalar mindre, men det är inget vi kontrollerar. Vill man ge pengarna
direkt gör man det, vill man sätta in dem på ett konto som vi upprättat gör man det. Pengarna
hamnar där de ska ändå.

Lagen säger att en enskild person i Sverige kan betala en annan, till exempel en EU-migrant, upp
till 1 000 kronor per år innan det krävs arbetsgivaravgifter och skatt. Är man fem personer i ett
hushåll kan varje person betala 1 000 kronor till samma EU-migrant. Detta har kontrollerats och
godkänts av skattemyndigheten. Vill man anlita flera av dem gäller alltså 1 000 nya kronor per
person och år.

På detta sätt kan man komma ganska långt. Det är måhända en smula konstigt att systemet ser ut
som det gör, men ingenting vi kan ändra på.
Vi har nu hållit på såpass länge i Mariefred att flera av de som anlitat EU-migranterna nått 1 000
kronor per person och år. Därför har vi beslutat att grunda ett så kallat bemanningsföretag, där vi
kommer att anställa några av Crovuborna. Så fort vi gjort det får de sina ”fyra sista siffror” av
Skatteverket och blir anställningsbara i Sverige. Efter Sveriges inträde i EU är lagen sådan.
Summan som vi då fakturerar den som vill ha jobb utfört kommer att bli lite högre än 75 kr i
timmen, eftersom vi ska betala arbetsgivaravgift på 33 % och skatt på ca 20 %. Den kommer dock
fortfarande att bli låg och bygga på en överenskommelse mellan oss och EU-migranterna.

När det gäller sjukdom, olyckor och försäkringar för EU-migranterna ser situationen lite olika ut i
olika landsting. I Sörmlands läns landsting har politikerna bestämt att samma vård som gäller för
oss andra ska gälla EU-migranterna. Detta bör kollas upp i de olika landstingen dock. Var och ens
hemförsäkring gäller på normalt sätt om något går sönder under den tid de jobbar i ens hem.

I Mariefred består arbetsgruppen i projektet av en före detta politiker med insikt i lagar och
förordningar, en sjuksköterska som känner till sjukvårdsfrågor, en pensionär som haft möjlighet att
sköta mycket av administrationen och av mig, som är tidningsredaktör och skriver mycket om
projektet. Det har varit en idealisk blandning av personer, men vem som helst med tid, ork och lust
kan naturligtvis göra samma sak som vi har gjort. Det enda som måste förena dem som vill
förbättra situationen för denna grupp är en självklar känsla för alla människors lika värde, en tro på
framtiden, ett öppet sinne och lite jävlar anamma. Sedan är det bara att köra. Och en liten hälsning
att skicka med, förutom det klassiska att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon är att du
själv får så oändligt mycket tillbaka. Inte bara fint i trädgården och inomhus, utan framför allt en
känsla av att du gjort något viktigt för någon annan – och ett helt gäng med nya goda vänner.

I oktober åker vi tillbaka till Rumänien. Nästa steg är att försöka bygga upp en liten
hantverksindustri, så att kvinnorna – eller männen – kan stanna hemma hos sina barn och tillverka
saker som vi sedan hjälper dem att sälja. Ett liknande projekt försiggår i regi av en Mariefredsbo
just nu i Tanzania (jag besökte henne i somras) och vi kommer att hämta idéer därifrån.
Det är också hantverk från de tanzaniska kvinnogrupperna som EU-migranterna säljer utanför
butikerna i Mariefred när de inte har arbeten på dagarna. De får då hälften av förtjänsten medan
hälften går till de afrikanska kvinnorna. De säljer även vykort, som vi efter vår resa i våras tagit
fram, samt eget hantverk. Den här årstiden plockar de också mycket blåbär och lingon i skogen,
som vi hjälper dem att paketera och sedan sälja på gågatan.

Det är mycket viktigt och ingår i vår projektidé att ingen i Mariefred ska tigga. Vi vill inte att de barn
som växer upp här, eller några andra, ska se människor i ett sådant underläge som det innebär att
tigga. Vad medför det för syn på mänskligheten när de barnen blir vuxna? Därför har vi försett
romerna med små trädgårdsbord där de varje dag utan jobb i stället för att tigga står upp och säljer
saker. Vi anordnar också loppmarknader ibland, dit befolkningen i Mariefred skänkt saker. På så
sätt känner sig många Mariefredsbor delaktiga i projektet.

Just i denna stund kommer förresten många Mariefredsbor hit till redaktionen för att köpa blåbär.
50 kronor per liter får de betala och varenda krona går till att förbättra för familjerna i Crovu.
Vi har även inlett ett samarbete med organisationen Hjärta till hjärta, som arbetar mycket med
romerna i deras hemländer. Genom dem har vi ett speciellt konto, som man kan sätta in pengar på
om man vill hjälpa den här gruppen på plats i Crovu. De pengarna fördelas senare, bestämdes vid
vårt besök där, via borgmästaren och socialchefen i Crovu bland de fattigaste. De används främst
till att dra in elektricitet i de kallaste husen, men tanken är också att sjukförsäkringar till de allra
mest utsatta ska betalas.

Nu har jag skrivit väldigt långt och kan fortsätta lika länge till. Viktigast är dock att förstå att alla
som vill kan göra samma sak för att förbättra för de som tvingats hit på grund av fattigdom. Inget är
olagligt, det tar en del tid, men det man får tillbaka är värt allting: Att se människor förvandlas från
ledsna, smutsiga, ovärdiga bylten till glada, ivriga, friska människor med tro på framtiden!

Vill man veta ännu mer eller ha kontakt med oss, gå med i FB-gruppen ”Jobb till EU-migranter i
Mariefred”.

Anna Löfving



Vill du läsa hela artikeln, bli prenumerant!

  • Om du är prenumerant och har registrerat dig på mariefredstidning.se, kan du logga in. Tryck på Min sida.
  • Om du är prenumerant men inte registrerat dig, kan du enkelt göra det. Tryck på Registrera.

Du som ännu inte prenumererar på MT/Måsen kan göra det här... Det kostar 450 kr/år och du får papperstidningen i brevlådan varje lördag och har tillgång till
ständiga uppdateringar på mariefredstidning.se. Ni får även tillgång till den digitala versionen av
papperstidningen – redan på fredag eftermiddag.
Har du glömt ditt lösenord, använd funktionen nedan! OBS! Vid registrering på sidan uppge namnet på den person som står för prenumerationen, den
person som abonnemangsnumret är knutet till!